Han var nog ganska vacker ändå
Julefröjd
Flyttfåglar!
Vintern vänder
Jag saknar er
Snart kommer hon att abdikera
Förmultna
Implodera
Alla mina vänner mässar samma sak
Från oss alla till er alla:
"Snälla, rädda oss!
Vi räds icke döden
Men att skiljas från världen i obarmhärtig kyla
Var aldrig det värdiga avsked vi tänkt oss"
Vi har under åren utkämpat otaliga strider mot oss själva
I dessa bataljer har endast förlorare deltagit
Ty det är väl uppenbart
Att när hon vänder har vi inga chanser kvar
De är alla förbrukade
Tillintetgjorda
Krossade
Och hur vi än letar
Finner vi aldrig några svar i snön när vi som mest behöver dem
Det är möjligt att svarens bleka hud blottas senare, i vår
När allt som Vintern fött och lämnat efter sig på marken smälter
Och glöms bort
Förträngs
Förbises
Då skrattar våren åt oss
Och hjärtat färgas grått
I takt med att träden färgas gröna
Men hon återkommer alltid en gång om året
Och min dumdristiga famn är lika öppen varje gång
Min önskan är att ni genast kommer tillbaka, om möjlighet ges
Och att ni stannar vid min sida nästkommande kalla årstid
Påminn mig då om spillrorna jag tappat
Påminn mig då om kylan jag genomlidit
Påminn mig då om hennes sätt att skapa förödelse runtomkring
Ty jag vill aldrig mer skiljas från er, vackra fåglar
Tiden är kommen att återvända
Call and response
Och jag har heller aldrig inbillat mig något annat
Mitt hjärta är större än mina drömmar just nu
Varför är det så?
Du förtjänar det inte
Men jag är skör som grenens sista darrande blad
Och jag vågar inte le
Och på så sätt ingjuta någon slags förhoppning i mig själv
Fan, fan och helvetes jävla fan
Jag var ju smart innan jag blev kär
Smart var jag också när det värsta var över
Men jag påminns hela tiden
Och det värsta kanske aldrig är över
Kanske är livet bara det värsta
Men därmed också det bästa - eftersom vi aldrig kommer att veta något annat
Det är konstigt, hur mycket våra tankar kan påverkas
Av enkel naivitet
Jag kastade stridsyxan här om dagen
Jag vet inte om det var rätt, fel eller om det ens betydde något alls
Men det hände iallafall
Precis som så många andra saker häromkring
Piller
Hon är orolig
Det är jag också
Någon har gått över gränsen
Föga förvånande
Men inte mindre upprörande
Jag tänker väl att
Lögner inte blir ett dugg mer sanna av att finnas på papper
Jag som brukade tycka synd om dig
Nu vill jag bara kräkas
9 mm
Med kniven i vänster och gaffeln i höger hand
Du började inifrån och arbetade dig utåt
Kanterna lämnade du på tallriken och gick, mätt och belåten
Nu för tiden tittar jag bort när du märker att jag ser på dig
Jag tror att jag är rädd för att hamna bakbunden på ditt middagsbord igen
Du firar ju bara att du än en gång vunnit över livet
Jävla idiot
Insensatez
Jag förstår inte vad du håller på med
Men jag vet att det fungerar på mig
Jag kommer aldrig att dämpa skratten från andra sidan rummet
Snön innanför tröskeln
När applåderna tystnat
Kastar vi oss undan
Men vi går inte säkra någonstans
Någon kommer trampa på den
Förgöra den
Avskildheten
Vi stjäl det viktigaste från varandra av ren artighet
Det bor en ton i varje ord du säger
Jag ska skriva din symfoni
Ladybird
Dessutom ska vi inte sakna det som varit, det är ju att vara bakåtsträvande
Jag börjar söka mig åt vänster, jag tänker att väpnad revolution är vår enda möjlighet
För kanske är vi inte mer än detta
Män dör i sina hem varje dag
Ofta till tonerna av vågornas kluckande symfoni
Det har kommit att bli min vardag
Fastän minusgraderna förökar sig i stadig takt
Bryr jag mig inte längre om att knäppa jackan
Det är bara ett stadie jag vuxit ifrån, precis som du växte ifrån mig
Jag drar kapuschongen över huvudet
Och önskar i det mörka hålet mellan träden och människorna
Att det hade varit jag
Det skulle ha varit jag
Varför är det inte jag?
Det kommer aldrig att bli jag
Än en gång antar jag att det handlar om acceptans
Some other time
Dimfärgad
Mina ögon visade vad jag inte kunde säga
Som i Body & Soul
Nu är det bara en månad kvar
Och jag vet att jag borde inse att det är dumt
Men tankarna vandrar alltid iväg
När regnet vräker ned
Flammor
Hon drömde att vår död var rättfärdigad
Men hur vågade vi hoppas?
Minuter
Kanske upprepar jag mig bara
Men idag är det okej
Jag lärde mig att blunda för sanningen
Och kom på samma gång underfund med
Att det är först då som man också kan välja att inte blunda
Men jag tänker inte förlåta
Inte heller glömma eller fantisera
Däremot ska jag vara storsint, erkänna din existens och gå vidare
Men definitivt inte än
Jag brukade skriva vissa saker fetstilt
Men nu för tiden vet jag inte längre vad som är viktigt
Förmodligen är det alla dessa fraser och klanger
Men ibland slår det mig lite underifrån
Att franska revolutionen finns i det mesta jag gör
Kanske borde jag sänka garden, bara för en liten stund
Men tiden finns ju inte där
Vill jag?
Kanske
Borde jag?
Kanske
Vet jag?
Nej
Men jag är ju iallafall varm om kinderna
Trots att snön kom redan i oktober i år
Jag tror på spöken
Du är svaret på alla frågor
Inre blödningar, introjicerar
Brinner som gatulyktorna utanför ditt fönster
Fortfarande lyser solen, men nu för tiden hånler hon mot mig
Trots alla tillkortakommanden var du faktiskt min
Alla språk blev plötsligt obetydliga
Meningslösa vindar stjäl alla mina paraplyer
Tårar har aldrig hjälpt mig förut
Det rycker i din mungipa
Kanske är jag faktiskt så ensam
Är stjärnorna på andra sidan stan?
Tid har ingenting med saken att göra
Att du flydde var aldrig någon hemlighet, det var ditt projekt
Börja från slutet
Om jag vore lite yngre hade jag inte brytt mig det minsta
1789
Gömd bakom tunna lakan
Jag tänker ofta hemliga tankar nu för tiden
De stjäl fokus från det mesta
Ibland funderar jag tills tinningarna ömmar
Såsom mina fötter gör när jag gått långt
Jag vill falla lika långt från trädet som du
Lådvinsberusad
Och jag vägrar att ångra
Jag ska stå för varje steg
För varje snedsteg
Striden var nästan vunnen
Du sväljer vartenda ord av det jag säger
Och jag är så glad att jag mötte dig
Have you met miss Jones?
Har du öppnat hjärtat igen?
Är natten lika stjärnklar där du är?
Tror du på spöken?
Har du öppnat dina sedan länge stängda ögon?
Är alla lika lika upptagna där du är?
Tror du på mig?
Lägg dig ned tillsammans med mig och mitt rus
Stäng ditt hjärta, stäng dina öppna ögon
Fläta samman dina fingrar med mina
Du förstår, ikväll åker vi någonstans
Våra föräldrar behöver inte veta någonting
Vi kommer inte heller att låta ljuset från morgonsolen veta något
För när natten är över, är vår historia likaså
Och vi kommer att le mot varandra i vänskapens tecken
Vi kommer att skratta åt vår dumdristighet
Och vi kommer att ta oss hemåt i tystnad
Tror du på sagor?
Jag såg honom stå på din balkong
Jag ringer inte, hör inte av mig
Skickar inte breven pappa ber mig skicka åt honom
"Att förstöra för sig själv är det enklaste i livet"
Jag vill be hela världen förlåta mig
Men jag vet att saker och ting aldrig blir sig lika, vad som än sägs just nu
Himlen ligger farligt lågt över mig när mina ben bär mig genom sommarens sista vers
Var hittar man svaren?
Hur tänker du, när du kryddar historien om din senaste erövring för mig på det där sättet?
Alla sagor börjar på alla sätt
Vi måste bara ta tag i dem och skriva våra egna, bekväma, rättvisa slut
Undvika att skapa situationer som mest känns som någon slags dröm
Jag är inte den enda som vaknat och varit osäker på om det här är rätt verklighet
De här senaste dagarna
Jag borde ringa en grön kvinna
Väldigt mycket oftare
Speciellt när jag har lovat
Och jag ska skärpa mig, inte falla av när skolan börjar
Jag måste bara tänka klart först
Idag sprang jag alldeles för långsamt
(Jag är så jävla ensam just nu)
Et la lune descend sur le temple qui fût
Jag minns dem allihop, lika väl
När det regnar över alla gator, alla torg
Alla lekparker, alla radhus
Den första, andra, tredje och också fjärde gången jag insåg
Att du faktiskt inte är någon för mig
Men vad gjorde det?
Jag är ju dumdristig, på tok för ung och skör
Men jag kommer aldrig att ge mig själv möjligheten
Att gräma mig över att ha gjort samma misstag
Som den gamle mannen jag pratade med här om dagen
Sagor om olycklig kärlek är alltid sorgliga
Men jag har kommit till insikt med att en av nackdelarna med åldring
Är att man med tiden förstår varje litet fel man någonsin gjorde
Utan att kunna rätta till det
Därför, just därför, var denne mans historia extra sorglig
Jag vill inte bli honom
Varför kasta bort tid på att vela, tveka och fundera?
"Så går en dag ifrån våra liv och kommer aldrig åter"
Title
Tar chanser, promenerar på hustak
Livet förblir ändå outnyttjat
För det finns så många vägar att gå, men mina ben leder mig bara framåt
Och ibland, är där ingen väg
Ibland, är där inte någonting
Smutsigt, iskallt vatten mot min nakna hud
Staden är översvämmad
Och jag flyter med vågorna, låter dem ta mig dit de vill
Hela världen ligger under vatten
Men så småningom vänjer vi oss
Så småningom kommer vi att anpassa oss
Ta vår plats i pusslet och fortsätta
Det finns så många bitar, så många sätt
Därför ligger det ingen mening i att analysera sakers betydelse
Man hittar ändå alltid hem till slut
Vet du om att du gör mig galen?
It was never really about us
Eller bara något om att umgås
Det är iallafall något i din blick som säger mig saker
Saker som jag får drömma mig till, du är ju ack så svår att förstå
Snälla, låt mig inte kasta mig in i något drömskt och mystiskt
Låt mig bara leva och hitta meningen med sommaren
Jag är ju ack så svag just nu
Och livet snurrar fortare än någonsin
Och allt det där om att snurra någons jord, förtrolla någons sinnen
Det drömmer jag om till tonerna av Chet Baker
Oförskämt och förkastligt
Cold shower
Jag gick av ett tåg, låste
Och sedan den dagen
Är du utestängd
För det är ju bara patetiska försök
Bara lögner och fantasier
Om något som hade kunnat vara oss
"Det är bättre att brottas med vågorna
än att undvika havet"
Släpp mig, då
Släpp mig, nu
Håll mig kvar, men håll då hårt
Gör vad du vill
Jag tror inte att det rör mig i ryggen längre
