antonforsberg

Flyttfåglar!
Vintern vänder
Jag saknar er
Snart kommer hon att abdikera
Förmultna
Implodera
Alla mina vänner mässar samma sak
Från oss alla till er alla:
"Snälla, rädda oss!
Vi räds icke döden
Men att skiljas från världen i obarmhärtig kyla
Var aldrig det värdiga avsked vi tänkt oss"
Vi har under åren utkämpat otaliga strider mot oss själva
I dessa bataljer har endast förlorare deltagit
Ty det är väl uppenbart
Att när hon vänder har vi inga chanser kvar
De är alla förbrukade
Tillintetgjorda
Krossade
Och hur vi än letar
Finner vi aldrig några svar i snön när vi som mest behöver dem
Det är möjligt att svarens bleka hud blottas senare, i vår
När allt som Vintern fött och lämnat efter sig på marken smälter
Och glöms bort
Förträngs
Förbises
Då skrattar våren åt oss
Och hjärtat färgas grått
I takt med att träden färgas gröna
Men hon återkommer alltid en gång om året
Och min dumdristiga famn är lika öppen varje gång
Min önskan är att ni genast kommer tillbaka, om möjlighet ges
Och att ni stannar vid min sida nästkommande kalla årstid
Påminn mig då om spillrorna jag tappat
Påminn mig då om kylan jag genomlidit
Påminn mig då om hennes sätt att skapa förödelse runtomkring
Ty jag vill aldrig mer skiljas från er, vackra fåglar
Tiden är kommen att återvända

Hon är orolig
Det är jag också
Någon har gått över gränsen
Föga förvånande
Men inte mindre upprörande
Jag tänker väl att
Lögner inte blir ett dugg mer sanna av att finnas på papper
Jag som brukade tycka synd om dig
Nu vill jag bara kräkas