Rum 581
Din hals doftar sommar
Och jag glömmer både tid och rum
Vi går alla sönder, bit för bit
I ett snöslasktäckt december-Sverige
Någonstans på vägen träffade jag någon som lärde mig le igen
Någon, som jag bara trodde var en saga, en sägen, någon slags naiv fantasi
Jag tänder ett ensamt ljus på mitt tonårsrum
Tystnaden ekar mellan mina kala väggar
En storm är på väg
This is the best day of my entire life
I dina armar vore jag säker
Luften är tung i vårt land
Jag begär inte mycket, kanske bara din hand i mitt lockiga hår
Eller att få placera min hand i din
Hursomhelst så är det bara drömmar
Jag vågar inte tro något annat
I min iPod-värld spelas strofen "Du är allt jag ser och hör" på hänsynslös repeat
Jag lägger mig stilla tillrätta på min alldeles för stora säng
I mitt alldeles för kyliga rum
Bara för att känna att du är alldeles för långt borta
A minute spent with you fills an entire life with mirth
Placebo
Det är så svårt att få någon sömn när hjärtat är itu
Spårvagnsspåren skär igenom city
Precis som saknaden skär i mig
Du bara sprang, utan ett enda ord
Då jag längtade efter en plats ovan molnen
Nu vill jag bara stanna här, med dig
Kanske är världen bara en illusion
Men
Kärleken till dig känns så verklig, och
Världen får gärna ljuga för mig en stund till
Löven föll likt bomber till marken
Du smakar rök, sprit och tårar
Men det finns ingenstans jag hellre skulle vilja vara
Än i Dina armar, ett stenkast från spårvagnsspåren
Dina blågröna ögon borrade sig in i mig
Och det gick upp för mig hur länge sedan det faktiskt var
Vi har aldrig varit klara med varandra, det kommer vi kanske heller inte bli
Inte på länge iallafall
Även om den här kvällen rev upp gamla sår inom mig
Så känner jag att det var värt det
Jag kan ju inte fortsätta att gräva ner mig varje gång Du går förbi
Även om det gör ont att säga
Att jag faktiskt aldrig känt såhär förut
Så gör det ännu ondare att inte lägga alla korten på bordet
Jag spelar ut mina sista kort, och Du är hjärter dam
Det har Du alltid varit
Jag tror att jag kanske kan lyckas nu
Att gå förbi skåp 41 utan att sänka blicken till marken
Att se Dig le utan att vilja slita sönder mig själv
Att ge dig det där "Hej, hur är det?" och känna att det faktiskt är naturligt
Du vet att jag varit kär i Dig sedan första gången jag såg Dig
Det är ju också så jävla svårt att gråta
Men jag är glad att det var Din axel jag fick göra det mot
Jag kommer nog alltid att skriva de pronomen som representerar Dig
Med stor bokstav
Bara för att understryka hur stort det jag känner för Dig faktiskt är
Kanske är det skrämmande
Men det är inget jag bryr mig nämnvärt mycket om
Det blir nog inte en kärlekshistoria innan man kallar den det
Jag tänker vara naiv, blåögd och patetisk
Och konstant intala mig att den här får ett lyckligt slut
Miss Violin
Idag
Aldrig förut hade jag gjort något så överväldigande
Något så mäktigt
Kanske den där gången vi kysstes i trapphuset
Båda lika rädda för att bli sedda
Jag är ju så förbannat feg
Vill inte ens se åt ditt håll
Bara för att jag vet hur ont det gör att se hur jävla vacker du är
Jag antar att man skulle kunna kalla det en kärlekshistoria
