antonforsberg

Jag minns dem allihop, lika väl
När det regnar över alla gator, alla torg
Alla lekparker, alla radhus
Den första, andra, tredje och också fjärde gången jag insåg
Att du faktiskt inte är någon för mig
Men vad gjorde det?
Jag är ju dumdristig, på tok för ung och skör
Men jag kommer aldrig att ge mig själv möjligheten
Att gräma mig över att ha gjort samma misstag
Som den gamle mannen jag pratade med här om dagen
Sagor om olycklig kärlek är alltid sorgliga
Men jag har kommit till insikt med att en av nackdelarna med åldring
Är att man med tiden förstår varje litet fel man någonsin gjorde
Utan att kunna rätta till det
Därför, just därför, var denne mans historia extra sorglig
Jag vill inte bli honom
Varför kasta bort tid på att vela, tveka och fundera?
"Så går en dag ifrån våra liv och kommer aldrig åter"

Tar chanser, promenerar på hustak
Livet förblir ändå outnyttjat
För det finns så många vägar att gå, men mina ben leder mig bara framåt
Och ibland, är där ingen väg
Ibland, är där inte någonting
Smutsigt, iskallt vatten mot min nakna hud
Staden är översvämmad
Och jag flyter med vågorna, låter dem ta mig dit de vill
Hela världen ligger under vatten
Men så småningom vänjer vi oss
Så småningom kommer vi att anpassa oss
Ta vår plats i pusslet och fortsätta
Det finns så många bitar, så många sätt
Därför ligger det ingen mening i att analysera sakers betydelse
Man hittar ändå alltid hem till slut
Vet du om att du gör mig galen?