Lacrimosa
Alla jag känner målar sina tankar i självvalda färger
Vissa väljer naivt ljusblå, andra väljer depressivt grå
Andra struntar helt enkelt i färgskalan
Svänger sig med paradoxer utan någon egentlig betydelse
Som Mozarts Requiem i dur
Dumdristigt och oförklarligt
Jag vågar inte tro att jag har något alls att erbjuda
Har slutat tro på det förflutna, nuet och framtiden
Det finns både för- och nackdelar med att leva för någon annan
I ett försök att knyta ihop en låt
I rockmusiken jag försöker skriva
Skrev jag att den här vintern tvingade ner mig på mina knän
Utan att förstå att det var precis vad som var på väg att hända
Snön är smutsig under mina nypolerade skor
Norrköpings resecentrum luktar billiga cigaretter och delad vårdnad
Världen kollapsar under mina fötter
Och molnen av oförskämt bra självförtroende jag brukade gå på
Glömde jag på pianotangenterna i sal 206
Jag brukar gå dit ibland
För att glömma verkligheten
Och prata med fåglarna som är där för att lyssna på mig
I ett försök till att vara poet och jazzmusikant
Vi sjunger något på sanskrit om svarta nätter
Men ljudet av orkestern drunknar
I alla tankar som drar ned mig i djupet
Jag är alldeles för mänsklig ibland
Ännu ett försök till att vara poet
Visste du att jag saknar dig var jag än är?
Det är inte svårt att förklara, men jag säger att det är det för att slippa
