Dualism, du och jag
Ikväll var det inga stjärnor ute
Jag kände mig extra ensam på min promenad hem från bussen
Man kommer ingenstans på att surfa på livets våg
Jag håller alla tummar jag har på att jag ska bli en bra människa
När jag blir stor
Jag ser det långsiktigt, för i nuet kan jag inte kontrollera mig själv
Ett hormonstinnt tonårsmonster
Inburad i en kropp jag vägrar erkänna som min egen
Jag vägrar också erkänna för mig själv att det finns ännu fler saker
Ännu fler "borde"-n
Ännu fler måsten
Från och med imorgon börjar livet
Och jag tror att jag vill att du följer med
Men jag tänker inte tvinga dig
Jag vet inte om jag är stark nog att ens försöka övertyga dig
Men du får så gärna om du vill
Vi kommer till varandra i en tid i livet då ingen har tid för någonting
Men hur var det nu igen, det där med att ha tid eller inte
Det handlar ju om prioriteringar
Jag går sönder inuti, bit för bit
Men det spelar ingen roll
Det är inte okej att visa det utåt
För man kan inte lita på någon
Inte ens på sig själv i vissa lägen
Det är det som gör livet så jävla avskyvärt och äckligt
En klump i halsen
En K-brunn på tågstationen
En tavla på väggen
Aldrig gör jag någonting fullt ut längre
Väntar på att livet ska serveras på silverfat, var jag än är
Det är ju inte riktigt så det fungerar
På mellanstadiet fick alla deltagare pris, inte bara segraren
I det verkliga livet finns bara förlorare
Som om tiden stått still
Kanske ge upp jakten, kanske inte
Du springer så jävla fort
Jag skulle nog inte sluta tänka på Dig på länge i alla fall
Skicka vykort från någon skräpig bakgata någonstans i Europa
Jag känner mig smutsig inuti
Hur länge jag än duschar
Försvinner inte känslan
Smutsig
När jag föll för Dig brydde jag mig inte om att dämpa fallet med händerna
Jag borde nog ha gjort det, lite grann i alla fall
Då hade jag sluppit vara så jävla hjälplös och beroende av Dig
När det enda ljuset som finns är det månen ger oss
Och den enda värmen är den från Din hand
Då känner jag mig gigantisk
Min själ vill spränga min kropp inifrån
Undertryckt eufori
Jag kanske var naiv när jag lät mig själv tro
Att Du skulle kunna tänka dig någon som mig
Dumdristigt
Samuel
Halsen tjocknar och jag får inte fram ett ljud
Ett skratt för att dölja
Men jag bara sjunker
"Og ég fæ blóðnasir
En ég stend alltaf upp"
Jag vet ingenting
Maybe
Hämtpizza
Tårar mot asfalten och jazz i öronen
Och så var vi igång igen
Vi äter i tystnad och låtsas inte om
Att vi egentligen vill sluka varandra
Älska varandra till döds
Men ingen vågar ta språnget
Hon förgjorde mig, om och om igen
Det är därför jag inte litar på dom längre
Prata inte med tjejer - du får bara ditt hjärta krossat
Men det är tur att de finns
De allra bästa låtarna handlar om krossade drömmar och framtidsvisioner
Löven gulnar och vittrar så småningom sönder
Bara för att snart förnyas
Ingen anledning att hålla något tillbaka
Rösten spricker och
Jag bestämmer mig för att låta tystnaden tala
Jag måste stjäla tillbaka mig själv
Återta kontrollen
Men det får vänta
Jag har en värld att rädda först
Världen kretsar kring pengar... och Dig
Jag har målat hjärtan på immiga fönsterrutor hela sommaren
Jag har gått på K-brunnar i hopp om att Du ska dyka upp runt nästa hörn
Men jag har slutat tro på skrock nu
Jag måste ju ta tjuren vid hornen
Ta tag i Det
Men det är ju det som är så jävla läskigt
Ibland har man dagar då allting går snett
Man sliter av sig det där hemska man aldrig mer vill tänka på
Precis som en blöt t-shirt
Och man börjar om igen
Men ofta tillåter man inte sig själv att riktigt tänka färdigt
Gåshuden är väl det enda som tilltalar mig
Inte att känna sig alternativ, viktig och vuxen
Som vilken acne-befläckad tonåring som helst
Sitta på något hak någonstans, dricka kaffe
Även här vuxen-aspekten
Jag har tappat någon på vägen
Jag hoppas på att våra vägar korsar varandras snart
För jag behöver ju henne
För att hitta mig själv igen
För att hitta dörren ut ur det här rummet med väggar av asfalt
Kanske i grund och botten bara för att hon är så jävla underbar
Och förstår mig så hårt
Jag tror att Jorden fortfarande behöver sakta ner lite
Eller i alla fall ge mig en chans att klättra över den där muren som Du byggt upp
Men vad vet jag - jag är bara 15 år och tragisk
En liten människa med stora drömmar
Sex miljoner kilometer
Att jag i skolan läser om
Joniska kapitäl
Exponenter
Alexander den store
Och hur han erövrade Persien
När jag egentligen borde läsa
Om hur Du erövrade mig
Trots att jag skickade mina starkaste krigare till fronten
Du vann slaget över en natt
Hösten är inte här än
Men löven börja gulna, jag känner att det är på gång
Om någon någonsin ska förstöra mig, så är det Du
Himlen imploderar och jag står ensam kvar
Det finns ingen anledning att fly från något oundvikligt
Vi sätter oss i standby-läge framför teven
Det är så skönt att vara naiv ibland
Tonår
Jag ska inte bränna fler broar
Du stjäl all färg i rummet var du än går
Oversize-skjorta, rufsigt hår
Jag smälter, och Du vet om det
En sista cigarett
Hon hade sedan länge förundrats
Över sättet han kunde stjäla orden
Direkt från hennes läppar
Innan de ens hade formats i hennes mun
Han log sitt sedvanliga sneda leende
Blickar genom fönsterglas
Han försökte alltid intala sig själv att livet bara blir
Men de måste varit menade för varandra
Allt började med en hastig slängkyss genom vindrutan
Blåögd tonårskärlek
Och löven faller ner
