Dualism, du och jag
Ikväll var det inga stjärnor ute
Jag kände mig extra ensam på min promenad hem från bussen
Man kommer ingenstans på att surfa på livets våg
Jag håller alla tummar jag har på att jag ska bli en bra människa
När jag blir stor
Jag ser det långsiktigt, för i nuet kan jag inte kontrollera mig själv
Ett hormonstinnt tonårsmonster
Inburad i en kropp jag vägrar erkänna som min egen
Jag vägrar också erkänna för mig själv att det finns ännu fler saker
Ännu fler "borde"-n
Ännu fler måsten
Från och med imorgon börjar livet
Och jag tror att jag vill att du följer med
Men jag tänker inte tvinga dig
Jag vet inte om jag är stark nog att ens försöka övertyga dig
Men du får så gärna om du vill
Vi kommer till varandra i en tid i livet då ingen har tid för någonting
Men hur var det nu igen, det där med att ha tid eller inte
Det handlar ju om prioriteringar
Jag går sönder inuti, bit för bit
Men det spelar ingen roll
Det är inte okej att visa det utåt
För man kan inte lita på någon
Inte ens på sig själv i vissa lägen
Det är det som gör livet så jävla avskyvärt och äckligt
En klump i halsen
En K-brunn på tågstationen
En tavla på väggen
Aldrig gör jag någonting fullt ut längre
Väntar på att livet ska serveras på silverfat, var jag än är
Det är ju inte riktigt så det fungerar
På mellanstadiet fick alla deltagare pris, inte bara segraren
I det verkliga livet finns bara förlorare
du kan lita på mig.
jag håller inga tumamr, det behövs inte.
och nej man har aldrig tid för någonting om man inte tar sig lite tid. men det är inte lätt och inte kul.
jag ser dig sällan i skolan anton.
fullt ut är bra, jag gillar det, men läskigt och inte värt ibland, men det känns väldigt ovärt att inte göra något fullt.
så kör hårt min vän, upp på manskossan och rid det snabbaste du kan i hoppen.
jag tänker att det bara finns vinnare, men jag är naiv och lite knäpp, när man säger dumma saker blir man ledsen. jag är litelite ledsen. och inte litelite men jag är väl inte jätte längre.
anton, du är min bästa, vi tar en fika i veckan någon gång?
jag hade velat skriva något bra här. för du är bra, ju. och borde få bra, väluttänkta kommenterar. men det går inte, så därför får du en dålig, ogenomtänkt kommentar. för jag vill bara säga att du har all tid i världen att lägga pussel av bitarna som faller av dig nu. en dag i taget, tror jag. men ja, du är bra.
