antonforsberg

Jag är inte ens vaken
Jag vet det, för jag drömmer
Djupt
Alla människor är runt omkring och jag älskar alla
Livet är det finaste du någonsin kommer få; gör någonting utav det
Livet har en baksida
Allt har det
En av mina allt för många teorier är att meningen med livet är
Att acceptera alltings tvetydighet
Att se varje människas bra sidor framför de dåliga
Det är nog det som betyder något
För någon
För alla
Att blotta hela sin själ och låta den ligga där och fladdra i vinden
Som sidor i en nött sommarroman
Att låta människor klampa rakt in i dig
Det är skrämmande och kanske vanvettigt, vad vet jag
Men att hitta en människa som torkar av skorna på dörrmattan innan steget tas
Det är överväldigande
Det finns inte många sådana människor
Jag tror att allt för många på Jorden har glömt bort vad som är viktigt
Livet handlar så jävla mycket om prioriteringar, tro och val
Man måste ta sig tid att fundera över alla de där svåra frågorna
Som man med lätthet kan glida förbi
Som man inte gärna kastar sig in i handlöst
Det fina är att det inte finns någon allmänt vedertagen förklaring som svar på de där sakerna
Helt enkelt för att alla måste tänka själva och hitta, eller inte hitta, sin egen förklaring
Vetenskap är också religion
Jag kan tycka att det är fegt att bara tro på saker man ser
Men jag förstår det helt och hållet
Det kanske är det som är korrekt
Korrekt är ett så viktigt, vuxet och förbannat tråkigt ord
Hur ska man orka vara korrekt hela tiden?
Det var en kylig sommarnatt och vår samtid brann som aldrig förr
Våra sinnen imploderade i takt och vi valde att stanna där ett tag
I ett ögonblick som aldrig dör
Inte i bakfylla, inte i festivalinfluensa
Odödlighet
Vi överlever i takt och väntar på att morgonen ska vilja ha vårt deltagande
Vi måste våga
Måste våga hoppas
Vi får bara inte glömma bort att leva