antonforsberg

Det är så vackert när staden sover
Klockan var halv sju och pendeltåget stannade vid perrongen
En kylig morgonbris blåste liv i den annars så döda Drottninggatan
Det var bara jag och skuggorna
Minns tydligt igår
Utanför mitt fönster regnade tonårsbomber ner
En öppen himmel, en mörk natt
Kärleksförklaringar ekade tydligt genom tunneln
Perrongen hade aldrig varit mer levande
Ren slentrian tog mig hit
Och jag är glad att det blev så
Förut var jag mörkrädd, men i mörkret är du allt jag ser
Jag orkar inte tänka efter
Jag vet bara
A crush
Det skulle man väl kanske kunna kalla det
Jag har aldrig riktigt haft ork att fundera över sånt där
Jag glömmer tid och rum
Och allt runtomkring bara försvinner
Det är väl så det ska vara
Jag är det
Du vet, det där
Som jag sa till dig, min vän med stort M
Det skrämmer mig nästan lite
Det gör mig ännu mindre än vad jag redan är
En blågrön blick och allt är glömt
Jag tror du ser igenom mig