"Jag måste verkligen gå nu"
Det enda jävla moraliskt rätta vrider om inuti mig
Kramar sönder
River, sliter
Biter tag
Etsar sig fast som en miljon parasiter och äter mig
Snälla, ljug för mig
För, då sanningen är mitt mörker, söker jag inte ens ljuset
Jag famlar mig inte fram genom svärtan, sökandes efter ett handtag
Nej
Jag stannar där
För det är bara mitt jävla fel
Och ett liv i mörker kanske inte är så illa ändå
Självklart missar man mycket vackert, men därmed missar man också mycket av det onda
Och det är väl hela poängen?
Att det jämnar ut sig i slutet?
Jag ger tanken mitt allra mest innerliga hopp
Och nu, nu lämnar jag ut mig till mörkret
Ljuset får hitta mig, där jag kommer att sitta
På den kallaste av stolar, i det kallaste av rum, med de kallaste av tankar
(I mina ljusa, förbjudna drömmar flätar vi samman våra fingrar och åker någonstans, tillsammans)
Kramar sönder
River, sliter
Biter tag
Etsar sig fast som en miljon parasiter och äter mig
Snälla, ljug för mig
För, då sanningen är mitt mörker, söker jag inte ens ljuset
Jag famlar mig inte fram genom svärtan, sökandes efter ett handtag
Nej
Jag stannar där
För det är bara mitt jävla fel
Och ett liv i mörker kanske inte är så illa ändå
Självklart missar man mycket vackert, men därmed missar man också mycket av det onda
Och det är väl hela poängen?
Att det jämnar ut sig i slutet?
Jag ger tanken mitt allra mest innerliga hopp
Och nu, nu lämnar jag ut mig till mörkret
Ljuset får hitta mig, där jag kommer att sitta
På den kallaste av stolar, i det kallaste av rum, med de kallaste av tankar
(I mina ljusa, förbjudna drömmar flätar vi samman våra fingrar och åker någonstans, tillsammans)
Hjälp
Är han på väg någonstans?
Kallar vi det någonting annat kan vi lika gärna sluta nämna det
Kasta ris
Kasta blommor
Kasta eld på varandra
Det enda vi vet är att det blir värre imorgon
När gårdagen kastas om inuti oss
Vrider, skuggar, förföljer
Som en ändlös hunger
När du blottar ditt leende finns inte längre någonstans att ta vägen
Men
Något står i vägen
Kanske är det befängt, men inget är viktigare än hindren
Och hur man väljer att ta sig över, under eller förbi
(Eller inte ta sig över, under eller förbi)
De är ju konstnärer, båda två
Ett dagsverk
Det är sanslöst att jag är vaken den här tiden på dygnet
Det är också sanslöst att det ska ta två timmar att pendla lika många mil
Det är sanslöst att det vuxna livet närmar sig med stormsteg
Men framför allt är det sanslöst
Att jag skulle falla för någon som borde falla för mig, men vägrar att se det
Det är också sanslöst att det ska ta två timmar att pendla lika många mil
Det är sanslöst att det vuxna livet närmar sig med stormsteg
Men framför allt är det sanslöst
Att jag skulle falla för någon som borde falla för mig, men vägrar att se det
Han var nog ganska vacker ändå
Idag sprang jag vilse
Bland slätter, snö och kala midsommarstänger
2,5 km blev en mil
Och jag tänkte på mannen på tåget
Bakom billig alkohol, snus och psykisk ohälsa
Gömde sig ändå något
Patriotism, stolthet eller kanske bara vanlig rädsla
Oavsett vilket så bedövade hans doft mitt intresse
Och när jag gick av hade jag inte en tanke på att vända mig om
