"Jag måste verkligen gå nu"

Det enda jävla moraliskt rätta vrider om inuti mig
Kramar sönder
River, sliter
Biter tag
Etsar sig fast som en miljon parasiter och äter mig
Snälla, ljug för mig
För, då sanningen är mitt mörker, söker jag inte ens ljuset
Jag famlar mig inte fram genom svärtan, sökandes efter ett handtag
Nej
Jag stannar där
För det är bara mitt jävla fel
Och ett liv i mörker kanske inte är så illa ändå
Självklart missar man mycket vackert, men därmed missar man också mycket av det onda
Och det är väl hela poängen?
Att det jämnar ut sig i slutet?
Jag ger tanken mitt allra mest innerliga hopp
Och nu, nu lämnar jag ut mig till mörkret
Ljuset får hitta mig, där jag kommer att sitta
På den kallaste av stolar, i det kallaste av rum, med de kallaste av tankar
(I mina ljusa, förbjudna drömmar flätar vi samman våra fingrar och åker någonstans, tillsammans)

Kommentarer
Postat av: Julllllia

det är tur att du har förbjudna drömmar du kärleksvän.

att våga är att förlora det trygga ett tag.

att inte våga är att förlora sig själv.



har ajg hört. eller jag är lite osäker på vad det var man förlora om man vågar. men något sånt.



kärlek får du, mitt ljus kommer alltid söka dig. så fort jag blir ljus igen.

2011-01-25 @ 22:58:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0