Hjälp
Är han på väg någonstans?
Kallar vi det någonting annat kan vi lika gärna sluta nämna det
Kasta ris
Kasta blommor
Kasta eld på varandra
Det enda vi vet är att det blir värre imorgon
När gårdagen kastas om inuti oss
Vrider, skuggar, förföljer
Som en ändlös hunger
När du blottar ditt leende finns inte längre någonstans att ta vägen
Men
Något står i vägen
Kanske är det befängt, men inget är viktigare än hindren
Och hur man väljer att ta sig över, under eller förbi
(Eller inte ta sig över, under eller förbi)
De är ju konstnärer, båda två
Kommentarer
Postat av: Julia
Du skrev någonting om att förstå att världen inte väntar på en.
Att våga släppa in.
Att vilja släppa in.
Och det finns kanske ingen tid för hinder.
Man kanske alltid borde vara ung och dum och jag slängde bort min blogg men jag ska nog starta en ny. en vit.
Trackback
