antonforsberg

Jag vill springa härifrån
Kanske ge upp jakten, kanske inte
Du springer så jävla fort
Jag skulle nog inte sluta tänka på Dig på länge i alla fall
Skicka vykort från någon skräpig bakgata någonstans i Europa
Jag känner mig smutsig inuti
Hur länge jag än duschar
Försvinner inte känslan
Smutsig
När jag föll för Dig brydde jag mig inte om att dämpa fallet med händerna
Jag borde nog ha gjort det, lite grann i alla fall
Då hade jag sluppit vara så jävla hjälplös och beroende av Dig
När det enda ljuset som finns är det månen ger oss
Och den enda värmen är den från Din hand
Då känner jag mig gigantisk
Min själ vill spränga min kropp inifrån
Undertryckt eufori
Jag kanske var naiv när jag lät mig själv tro
Att Du skulle kunna tänka dig någon som mig
Dumdristigt