antonforsberg

Du smakar rök, sprit och tårar
Men det finns ingenstans jag hellre skulle vilja vara
Än i Dina armar, ett stenkast från spårvagnsspåren
Dina blågröna ögon borrade sig in i mig
Och det gick upp för mig hur länge sedan det faktiskt var
Vi har aldrig varit klara med varandra, det kommer vi kanske heller inte bli
Inte på länge iallafall
Även om den här kvällen rev upp gamla sår inom mig
Så känner jag att det var värt det
Jag kan ju inte fortsätta att gräva ner mig varje gång Du går förbi
Även om det gör ont att säga
Att jag faktiskt aldrig känt såhär förut
Så gör det ännu ondare att inte lägga alla korten på bordet
Jag spelar ut mina sista kort, och Du är hjärter dam
Det har Du alltid varit
Jag tror att jag kanske kan lyckas nu
Att gå förbi skåp 41 utan att sänka blicken till marken
Att se Dig le utan att vilja slita sönder mig själv
Att ge dig det där "Hej, hur är det?" och känna att det faktiskt är naturligt
Du vet att jag varit kär i Dig sedan första gången jag såg Dig
Det är ju också så jävla svårt att gråta
Men jag är glad att det var Din axel jag fick göra det mot
Jag kommer nog alltid att skriva de pronomen som representerar Dig
Med stor bokstav
Bara för att understryka hur stort det jag känner för Dig faktiskt är
Kanske är det skrämmande
Men det är inget jag bryr mig nämnvärt mycket om
Det blir nog inte en kärlekshistoria innan man kallar den det
Jag tänker vara naiv, blåögd och patetisk
Och konstant intala mig att den här får ett lyckligt slut