antonforsberg

Blev ombedd att definiera apati
I ett ögonblick av kaosartad stiltje insåg jag hur hemsk den är
Denna sjukdom jag dragit på mig
Likgiltig till det mesta
Varje ledig stund går åt till att grubbla, bara för att komma fram till nästa fråga
En retorisk sådan
Vad spelar det för roll?
Det är något särskilt med den kalla hösten
En mörk, onödig årstid, som nästan går att likna vid den kalla, intetsägande medeltiden
Om man nu förespråkar den versionen av historien
Den här hösten har kommit att bli den värsta och den bästa, en paradox i halv-abstrakt form
Människor går bort omkring mig, vänner gräver ner sig i depression och samvetskval
Allt stressas fram och blir bara halvdant gjort
Prestationsångesten knackar på mitt köksfönster
Samtidigt så har hösten visat mig er
Underbara människor, jag önskar att jag på något sätt kunde visa er
Hur dyrbara ni är för mig
Det var också på hösten jag träffade dig
Kackerlacksbonden
Det bästa livet någonsin visat mig
Men det var förra hösten
Den här hösten har visat mig livet
Ur alla möjliga vinklar
Jag ska inte säga att Du krossade mitt hjärta, men Du knycklade till det rejält
Jag vågar inte bli kär, jag är rädd för att förstöra saker
Förstöra någon annan
Eftersom att jag vet så väl
Hur lätt jag har för att gå vilse i mig själv
Och en halv man kan inte älska
Lika lite som en ensam hand kan applådera
Ibland gråter man
Men ibland struntar man i det
"Varför ska man gråta?
Det kommer inte ta mig någonstans
Lika lite som Du gjorde"
Jag fryser inuti
Och önskar gång på gång
Att någon ska se ett snäpp djupare genom mina blåa ögon
Och se hur skört mitt skal egentligen är
Men jag vet
Att om några ögonblick kommer allt det här jag tänker nu ha ändrats
Det spelar ingen roll om jag sitter, ligger, springer
Eller bara kräks av någon fruktansvärd bakfylla
Vad jag gör spelar ingen som helst roll, livet kommer ta mig dit det vill ändå
Och jag kan inte göra något åt det
"Adventures were what used to keep me inspired"
Apatisk
Ambitionslös