antonforsberg

Jag ryser fortfarande när jag hör ditt namn
Kommer på mig själv med att fastna med blicken i ditt nyfärgade hår
Kommer på mig själv med att minnas när det fastnade i min mun
Jag försöker att se så oberörd som möjligt ut när du går förbi
Vet inte riktigt om jag lyckas
Men det är inte det som är grejen
Du är ju så fruktansvärt vacker, och
Om jag vill vara någonting för dig, så är det inte din vän
För det är liksom inte det du och jag är menade att vara
Jag skulle kunna använda alla klyschor jag kan
Säga allt det där jag aldrig vågat släppa ur mig
Men jag tänker inte göra det
Du och jag är klara med varandra för stunden
Jag hatar mig själv för att jag injicerar in en gnutta hopp
I allt jag säger och påstår om något så kallat "definitivt" slut
Det finns kanske inte slut på en kärlekssaga
Men jag stänger vår bok nu
Accepterar att jag aldrig kommer att läsa vidare
Det finns allt för mycket annat att sysselsätta sig med
Men allt är bara en ursäkt för att slippa tänka på dig