antonforsberg

Har vandrat samma väg i snart sexton år nu
Sett årstiderna växla
Sett natten kasta mörker över hela städer
Omgivningen skiftar konstant
Mörker, kyla
Solsken, grönska
Då och då dyker stora, mäktiga träd upp längs min väg
I flera år har jag bara klättrat och klättrat
Tills jag en dag bara
Föll
Handlöst
Jag greppade tag om en gren och lyckades hålla mig kvar
Men så småningom ramlade jag hela vägen
Försommarblek tonårshud mot grus, sten och asfalt
Jag vill bara hitta mod att klättra igen
Rädslan att slå sig tampas ständigt med begäret efter grenarna högre upp
Ju högre man kommer, desto hårdare blir fallet
Du var aldrig riktigt där den gångna sommaren
Jag hade en hel värld att visa dig