1789

Morgonen fann mig än en gång
Gömd bakom tunna lakan
Jag tänker ofta hemliga tankar nu för tiden
De stjäl fokus från det mesta
Ibland funderar jag tills tinningarna ömmar
Såsom mina fötter gör när jag gått långt
Jag vill falla lika långt från trädet som du

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0